Detta är historien om hur Gustavs grabb, Professor Wille Vingmutter, blev Professor Leif GW Persson. Om hur en dröm om ett liv som Mästerdetektiv blev till en karriär i att studera och lösa brott.
Boken släpps 29 juni 2018.
Detta är Leif GW Perssons andra memoarbok. Den första, Gustavs grabb, utkom 2011.
Monica Gullman läste Gustavs grabb:
Leif GW Persson berättar om sin klassresa. Han växte upp i en arbetarfamilj, pappa jobbade som byggnadsarbetare, mamma var hemmafru. Som liten fick han ofta följa med sin pappa på jobbet. Mamma var ”sjuklig ” och orkade inte med att ta hand om Leif.
Detta genomsyrar hela boken, hans fina relation till sin pappa och hans hat och avoghet till sin mamma. Han berättar om sin uppväxt, duktig i skolan, han ville bli något, där startade hans klassresa. Han berättar också om sina demoner, sina depressioner sitt häftiga humör, sina kvinnohistorier. Han missbrukade och gör fortfarande till viss del både mat och sprit.
Sin första bok, Grisfesten, skrev han när han var 34 år. En bok som sålts i en miljon ex bara i Sverige. Nio böcker har det blivit i genren spänningsromaner.
Gustavs grabb är mycket välskriven, precis som allt annat GW författat. Den är självutlämnande, han beskriver sig själv som en skitstövel och en allmänt odräglig människa.
Jag läste boken med stort intresse. Min bild av GW har absolut förändrats, faktiskt till det positiva. När jag ser honom i TV-sofforna ser jag honom som ”Gustavs grabb”.
Boken är en hyllning till en pappa som alltid ställde upp och var närvarande för sin grabb, till skillnad från mamma som bara tänkte på sig själv i alla sammanhang.
Monica Gullman