Fredrik Westin, Till toner från pianoön

till toner från pianoön

Omslaget är klart, boken är skickad på tryck. Dikterna i huvudet är slut för den här gången. Det är märkligt, när skrivandet är igång så flödar orden inne i huvudet, när sista bokstaven är skriven så blir det tyst igen....till nästa gång som det måste ut. 

Omslagsbilden den här gången kommer från samma filmrulle som "själamarker", den är tagen från ytterligare en utsikt från mitt barndomshem, den här gången ut mot Indalsälven, ut mot där pianoön en gång låg. "till toner från pianoön".

Boken släpps på Julfestivalen 30 nov 2019.
 


själamarker

Omslagets fram- och baksida är ett foto som ska visa på dubbla regnbågar över åkern utanför köksfönstret i mitt föräldrahem. En lagom kitschig bild som är tagen av mig med en instamatic-kamera någon gång början av 1980-talet, från en annan tid i ett yngre och mindre liv med visioner om att bli proffs i fotboll och ivrig väntan på nästa nummer av Buster. De tiderna är sedan länge förbi men bilden fångar ändå minnet och känslan av det som blivit titeln på diktsamlingen ”själamarker”. När jag tittar noga så ser jag blasten i potatislandet och till vänster i skogen så finns ett hemligt ställe dit blåsipporna kommer först av alla och till höger strax utanför bild så ligger "gröna gången" där liljekonvaljerna färgade marken grön och vit, ställen som min farmor visade mig som barn, alla dessa små ställen är som tidskapslar i mitt minne och bildar mina själamarker. Dikterna i boken har inget givet samband eller så finns det där ändå?

Fredrik Westin

Monica Gullman har läst Själamarker
Jag är ingen lyrikläsare men nu har jag läst Fredrik Westins nya lyriksamling, Själamarker.

Jag är helt tagen, så vackert, så lätt flyter raderna…………. Jag har läst den två gånger och kommer att läsa den många gånger till.

Ett par utdrag:
Perrong:
Jag är en perrong där många har väntat
Som många har lämnat, som vissa har vinkat av,
Som några har längtat till,
Som blev en slutstation för den rätta resenären.

Precis innan december.:
När det svärtas som mest, då anas något, där mitt i mörkret kommer löften om ljuset.
Likt en fördrivning av det onda, i det kalla, en tyst överenskommelse om tillfällig vapenvila.

En klump i halsen och några torkade tårar på min kind, så berörd är jag. 108 sidor att läsa gång på gång.

Den får 5/5 i betyg av mig

Monica Gullman
Vängåvans kulturtant